2038. På spaning efter den tid som nalkas

Posted by | mars 31, 2013 | Ekonomi, Ledarskap, Media, Samhälle | No Comments

9187121867Ett träffande talesätt, som bland andra tillskrivits Mark Twain, lyder: ”Det är svårt att sia, särskilt om framtiden”. Och att hitta exempel på misslyckade profetior, det är verkligen ingen större utmaning. En klassiker var när skivbolaget Decca 1961 tackade nej till The Beatles med motiveringarna “Guitar groups are on the way out. The Beatles have no future in show business”; en annan när Digital Equipments legendariske grundare och ledare Ken Olsen 1977 hävdade att: ”There is no reason for any individual to have a computer in their home”. Men min personliga favorit är ändå Margaret Thatcher som år 1969 slog fast att: ”No woman in my time will be Prime Minister”. För att bara tio år senare själv vederlägga sin profetia genom att bli Storbritanniens första kvinnliga premiärminister, och till råga på allt bli den premiärminister som suttit längst sedan Robert Banks Jenkinson i början av 1800-talet

Det känns onekligen rätt deprimerande för en person som alltid i någon mening stått med ett ben i framtiden. Jag slukade Science Fiction och Fantasy litteratur som liten, tycker fortfarande att Stanley Kubricks och Arthur C. Clarkes episka ” 2001: A Space Odyssey” är en av de bästa filmer som gjorts och har i tjänsten genomfört fler framtidsstudier och scenarionanalyser än jag kan räkna till.

Fast slutsatsen av alla de misslyckade profetiorna är ju inte att vi ska ge upp försöken att föreställa oss – och förbereda oss för – framtiden. Tvärtom. Lärdomen är snarare hur viktigt det är att samla på oss ”profetior” gjorda av olika personer med olika perspektiv och olika infallsvinklar. Och att läsa dem med ett kritiskt öga, försöka förstå resonemanget bakom, vilka förutsättningar profetiorna baseras på och – inte minst – vilka ”blinda fläckar” profeterna själva har. För mig har framtidsspaningar allt mindre kommit att handla om att försöka förutsäga ”framtiden” och allt mer om att föreställa sig olika möjliga scenarier, identifiera vilka hot och möjligheter som finns i scenarierna, ta fram strategier för att hantera utmaningarna kombinerat med ”Early Warning Indicators”, tidiga varningssignaler som talar om när det börjar bli dags att agera.

Vi behöver därför fler snarare än färre framtidsstudier – studier med olika utgångspunkter och perspektiv, väl att märka. Och just därför är det välkommet att konsultföretaget Trivector, som bland annat arbetar med trafik, transporter och miljö, valt att fira sitt 25-års jubileum genom att låta ett antal tänkare ge sin bild av hur vi lever om 25 år från idag. Essäerna har samlats i en bok som med en blinkning till Proust fått titeln: 2038. På spaning efter den tid som nalkas.

Positivt är också, att även om huvudfokus ligger på Trivectors egna verksamhetsområden, så har man dessutom valt att beskriva utvecklingen på en rad andra områden, tex framtidens ledarskap, musik, deckare, handel och media. Det är ett konstruktivt grepp, utvecklingen inom exempelvis teknik, styrs inte bara av tekniktrender utan lika mycket av hur hela samhället utvecklas och av hur människor förändrar sina beteenden, prioriteringar, värderingar och livsstil.

Inte ens avancerad grundforskning lever i ett vakuum. Erik J Lerners bok: ”The Big Bang Never Happened” (1991) må har kritiserats för sina kosmologiska teorier, men han lyckades onekligen göra en intressant observation kring kosmologiska teorier. I samhällen som kännetecknades av utveckling och tillväxt dominerade kosmologiska teorier som byggde på ett expanderande universum (exv Big Bang); i mera statiska samhällen dominerar teorier om ett stationärt universum. Så mycket för tanken om objektiv vetenskap.

För att kunna förutspå framtiden måste man först förstå hur människa, samhälle och teknik samspelar med och påverkar varandra. Internet, smartphones, Facebook och Twitter, må vara tekniska innovationer. Men deras genomslag bygger bland annat på att de svarar mot grundläggande sociala behov som människor haft ända sedan vi samlades vid lägerelden; någon har träffande beskrivit Facebook som den virtuella fikarasten. Den massproducerade bilen – som föddes när den första T-Forden lämnande fabriken den 27 september 1908 – förändrade inte bara sättet vi transporterade oss på, utan också sociala mönster, handeln, staden, regional planering, oljeindustrin och miljön. Bilen gav oss frihet och mobilitet, men den funktionsseparerade staden, förorternas villamattor och våra stora externa köpcentra är också alla barn av massbilismen. Jag tror för övrigt det var Maria Rankka, Anders Ydstedt och Fredrik Johansson som i ”Far och flyg! Hur resor förändrar världen” hävdade att cykeln var det bästa som hänt den svenska genpoolen, eftersom den innebar att man plötsligt kunde cykla till grannbyarna för att hitta en partner att ”blanda sina gener med”.

Handelskonsulten Anders Almer, tar i sitt kapitel upp den förändring de första EPA varuhusen på 1930-talet innebar för kvinnor som ett exempel på just sådana effekter. De sparade tid när allt fanns på ett ställe och skapade jobb för kvinnor. Faktum är att vi just nu ser en liknande utveckling i Indien; man kan ha synpunkter på att den traditionella fragmentiserade handeln slås ut av multinationella stormarknader, men för indiska kvinnor innebär det många fördelar.

En annan bra utgångspunkt för det kritiska granskandet är att utmana sina egna föreställningar om framtiden, att ge sig utanför sin mentala ”Comfort zone”. Det brukar heta att vi alla tenderar att se framtiden i backspegeln. Antingen genom att tro att allt ska fortsätta precis som idag, eller genom att okritiskt skriva fram de trender vi ser när vi tittar bakåt. Det var denna blick i backspegeln som fick 60-talets futurister att sia om flygbilar, permanenta rymdbaser och flygplan som kunde ta 2500 passagerare till Australien på en timme.

Musik och nöjesjournalisten Jan Gradvall konstaterar lakoniskt att ”Trendspanare är väldigt skickliga på att sammanfatta vad som hänt de senaste åren och paketera dessa insikter på ett sätt som låter futuristiskt. Men de har ärligt talat ingen aaaaning om vad som händer ens efter 2013”. Som skyldig till en och annan trendspaning, är bara att självkritiskt ge honom rätt.

I bokens första kapitel fångar Camilla Hending och Troed Troedson dessa fenomen med hjälp av begreppen standard-förståelse (ett ”intet nytt under solen-tänkande” där man fokuserar på traditioner, historiska sanningar och ser världen som i allt väsentligt statisk, eller möjligen cirkulär), premium-förståelse (där man extrapolerar de trender och utvecklingstendenser som vi kan observera fram till nu) och sist, men inte minst, de luxe-förståelse (där man ”försöker få syn på, och omfatta alla de mekanismer som ligger bakom förändring och utveckling”). Det är de luxe-förståelsen som hjälper oss att förvänta det oväntade (expect the unexpected). De luxe-förståelsen hjälper oss att se underliggande förändringar, utvecklingsprång och paradigmskiften (för att använda ett slitet ord) som sällan kommer fram i traditionell trendanalys. När teknikerna på Nokia och Sony Ericsson förfinade befintliga mobiltelefoner ägnade de sig åt premiumförståelse; när Apple skapade en iPhone men ny funktionalitet och helt nya användningsområden, handlade det om de luxe-förståelse

En tredje bra utgångspunkt är att utmana etablerade sanningar och tankegods som ”flyter omkring” utan i att ifrågasättas. En sådan föreställning som flitigt odlas bland omvärldsanalytiker och framtidsspanare är att vi lever i en unik brytningstid och att utvecklingen aldrig gått snabbare än nu. Det stämmer självfallet på vissa områden, inte minst IT, men handlar nog också om att människor alltid trott att just de lever i en unik tid. Och mycket förändras faktiskt inte alls: 1700-talets trendspanare hade troligen skrattat åt tanken att man skulle fortsätta att lyssna på Bach och Mozart även på 1800-talet. För att inte tala om det då ofattbart fjärran 2013.

Anders Ljungberg, VD för Trivector LogiQ, visar i sitt kapitel med all önskvärd tydlighet att inom management och ledarskap har inte mycket hänt, samtidigt som behovet av att utveckla ledarskapet är stort, inte minst för att klara de utmaningar vi står inför. Han ser fyra punkter där framtidens ledarskap behöver utvecklas. Först av allt måste vi våga ställa frågan Varför? (”riktiga grabbar” går alldeles för ofta direkt på Hur?), vi måste våga utmana status quo, förstå det värdeskapande systemet och utmana ledningsprocesserna. Jag gillar också starkt uppmaningen att: ”Börja omge dig med dem som är både dreamers och doers i en och samma person Vi kan bara uppfinna det vi kan drömma om.”

Och både dreamers och doers lär behövas för att hantera de två stora framtidsutmaningar som genomsyrar ”2038. På Spaning efter din tid som nalkas” Den ena handlar om hur vi ska hantera information, det vill säga skydda, sprida, bevara, bearbeta och smälta den. Och inte minst om vad som händer med den personliga integriteten i en tid där våra digitala fotavtryck håller på att bli handelsvara. Den andra handlar om tillgången på energi och de negativa konsekvenser vår livsstil och energianvändning får för miljön. Att den ekonomiska krisen flyttat fokus från växthuseffekten och klimatförändringarna, minskar inte på något sätt problemen, de minskar bara tillfälligt vårt engagemang för dem. Och får oss att slösa bort värdefull tid.

Ett område som är nära kopplat till energi, miljö och infrastruktur är hur vi bygger framtidens städer, hur vi lever i staden, hur handeln fungerar och hur vi transporterar oss själva och gods i, till och från staden. En mera ekologiskt, ekonomisk och socialt hållbar stad bidrar inte bara med lösningar på energi och miljöutmaningarna, den innebär också ökad livskvalitet. Och kanske är just önskan om ökad livskvalitet det som kan få oss att ändra vår syn på staden. Det ideal som genomsyrar de olika berättelserna är en återgång från den ”moderna” funktionsseparerade staden (där vi bor i en stadsdel, jobbar i en annan, handlar i en tredje och använder bilen för att transportera oss mellan dem) till den kompakta blandade ”medeltida” staden. Kort sagt en stad som är byggd för att skapa möten mellan människor snarare än vägar och parkeringsplatser för bilar.

Den som söker efter en quick fix på energi, miljö och infrastrukturutmaningarna i ”2038 – på spaning efter den tid som kommer”, lär bli besviken. Och den som hoppas att vi ska kunna nå nollutsläpp av växthusgaser på 25 år lär också bli besviken. Det boken bjuder på är evolution snarare än revolution; en mångfacetterad palett av åtgärder på olika områden som tillsammans kan föra oss närmare målet. Och med tanke skillnaden mellan alla stolta visioner företag brukar producera och det lilla som faktiskt görs, känns rätt befriande med exempel på konkreta åtgärderna som vi kan börja med redan idag. Om bara viljan finns.

Det handlar om allt från att fortsätta optimera bilarna, trängselavgifter, ”mobility management”, alternativa drivmedel (flytande biobränslen, naturgas, biogas, el), långsammare och bränslesnålare flygplan (”Ecoliners”), mer av videomöten (framförallt som ett alternativ till affärsresor), snabbtåg, snabbare nattåg, modernare spårvagnar, multimodala transporter, beteendeförändringar, CCS (Carbon Capture and Storage) och CSS (Cafeterior Sköter Stan, ett uttryck miljödirektören på Trafikverket, Lars Nilsson, lanserar i sin essä), etc etc. Ett helt kapitel ägnas åt framtidens buss. Reser med bil och flyg gör vi fortfarande år 2038, men resemönsterna förändras och fordonen blir bränslesnålare.

I avslutningskapitlet konkretiserar Trivectors VD Christer Ljungberg utmaningarna vi står inför med två scenarier. Ett positivt, Bandraiser 2038, som på ett konkret sätt visar på möjligheterna att utveckla samhället. Och ett mycket mörkare, Brandvägg 2038, som beskrivet ett ruffigt och nedgånget Sverige med ständig energi och bränslebrist, där infrastrukturen fått förfalla på alla områden, där vi halkat efter i den globala ekonomiska konkurrensen och där sammanhållning och tillit ersätts av ständiga konflikter mellan olika individer och grupper. Ett scenario som har åtskilliga beröringspunkter med ett lika dyster framtidsberättelse kallad ”Vinter i välfärdslandet”, vi arbetade med i en framtidsstudie för Sydkraft/E.ON. Ett scenario som efter Euro-krisen känns alldeles för realistiskt och fungerar som en påminnelse och varning om hur snabbt det kan gå utför om självgodhet och skygglappsmentalitet hindrar oss från att ta tag i problemen i tid.

I varje framtidsspaning är en av de största utmaningarna att avgränsa. Och eftersom perspektivet och urvalet med nödvändighet måste bli subjektivt, går det alltid att ha synpunkter på urvalet. Utifrån mitt högst personliga perspektiv hade jag gärna sett lite mer om två mycket aktuella tekniktrender. Det ena handlar om okonventionella fossila bränslen, tex skiffergas (där stora mängder redan utvinns i USA med hjälp av ny teknik (horisontal drilling  + hydraulic fracturing (fracking)) och metanhydrat som finns i mängder på havsbottnen (och som bla Japan satsar stort på efter Fukushima-katastrofen). I kombination med LNG (flytande naturgas) tankers håller de på att rita om energilandskapet, att vi skulle få brist på fossila bränslen i ett 25-årsperspektiv känns betydligt mindre sannolikt idag, än för bara några år sedan.

Ett annat snabbt växande område som, i ett 25-årsperspektiv, kan få stor påverkan på de områden som beskrivs i 2038. På spaning efter den tid som nalkas, är det som lite brukar kallas ”Den tredje industriella revolutionen.”. Något som bland annat innebär att digitalisering, robotar, 3D-printrar, nya material och nya sätt att bearbeta material skapar förutsättningar för småskaligare, flexiblare, resurssnålare, mera skräddarsydd och mera lokal produktion. Och eftersom arbetskraftskostnaden är en mycket mindre del av totalkostnaden, är det troligt att vi får se en mottrend till de senaste decenniernas ”offshoring”, då produktionen åter flyttas närmare kunderna. Vilket i sin tur kan få stora konsekvenser för de globala godsflödena.

Om jag ska välja en tes i boken att gå i polemik emot så får det bli när Hending och Troedson i inledningskapitlet dödförklarar proaktivitet och istället hävdar att ”framgångsrika människor, organisationer och samhällsinstitutioner år 2038 kommer att ”präglas av reaktivitet, kortsiktighet och oförutsägbarhet”. Som omvärldsanalytiker håller jag naturligtvis med om att det är viktigt att ha koll på omvärlden och klara att snabbt reagera på förändrade förutsättningar. Och visst har framgångsrika företag som IKEA, Tetrapak, Apple, Ryan Air och Richard Bransons olika bolag, varit extremt duktiga på att fånga och utnyttja tidiga omvärldstrender. Men om de inte haft en egen vision, en egen vilja och trott fullt ut på att det inte bara är omvärlden som påverkar dem, utan att de också kan påverka omvärlden, då tror jag att de bara varit rön för vinden, som försvunnit lika snabbt som de kommit.

Sedan kan man ju förstås önska sig att Trivector, när man skriver uppföljaren till sitt 50-årsjubileum, hittar en lite mera ”blandad” författarlista, detta apropå de aktuella ”Bästa Beatrice” och Sveland-debatterna. Fast där fungerar ju samtidigt boken som en intressant spegel av samhället i stort. Och i morgon är, som det står på baksidan, en annan dag. Förhoppningsvis.

Detta är emellertid randanmärkningar. För den som vill ha nya perspektiv på hur Sverige kan komma att utvecklas de kommande 25 åren är ”2038. På spaning efter den tid som nalkas” en både inspirerande och initierad läsning,

Rekommenderar Leif Jansson

2038. På spaning efter den tid som nalkas
Essäer av 13 författare sammanställda av Christer Ljungberg & Susan Lorentzen
Nordic Academic Press
ISBN: 9789187121869

About Leif Jansson

Leave a Reply

Your email address will not be published.