Brand Anarchy. Managing corporate reputation

Posted by | mars 01, 2013 | Kommunikation | No Comments

Brand-Anarchy-front-cover-200x300Varumärkesanarki. Låter som att vilken styrelseledamot eller ledningsgruppsrepresentant som helt skulle få upp pulsen rejält.

Tanken om varumärket – the brand – har några år på nacken och härstammar från bönders brännmärkning av sina kor, för att kunna skilja mina från dina. Idag är det något varje organisation ska ha och arbeta med, vare sig det gäller IKEA, Rädda Barnen eller Malmö Stad. Inte ens vi enskilda personer kommer undan, utan det gäller även för oss att arbeta med vårt ”personliga” varumärke.

Tanken om varumärket bygger i stor utsträckning på idén om organisationen som en tämligen statisk entitet, en enhet, som kan tala med en röst, på ett konsekvent och kontrollerat sätt. Reputation management handlar i sin tur i stor utsträckning om att hålla koll på vad publiker tycker och tänker om organisationen, och att få dem att vara så positivt inställda till organisationen som möjligt. Att ha ett gott anseende. Idag är de flesta överens om att det in är möjligt att bestämma vad någon annan ska ha för åsikt, men samtidigt anses det vara möjligt att påverka i både den ena och andra riktningen. Vilket jag givetvis håller med om.

Earl & Waddington, två brittiska PR-konsulter i sina bästa år, skriver framför allt om reputation management i relation till medier: lite om de gamla, mycket om de nya.

De menar att sociala medier är bra. Dessa ger ju trots allt möjlighet till tvåvägskommunikation och relationsskapande. De menar att sociala medier är mindre bra. Dessa gör det trots allt lite knivigare för organisationer att hålla kolla på vad som händer.

Det stora hotet idag, det som gör att Earl & Waddington kan sätta ”Brand Anarchy” som titeln på en bok om reputation management (förutom att få upp försäljningen), är de sociala medierna. De sociala medierna är plattformar, inte bara där organisationer kan interagera med sina publiker, utan även där publiker kan interagera med publiker utan inblandning av organisationen. Blir en konsument idag missnöjd med varan eller servicen, och dessutom råkar vara s.k. twittrare, dröjer det inte många sekunder innan ett tweet dyker upp i flödet. Är det en person med tre följare – ingen fara. Är det en person med tusentals följare – större fara. En organisations anseende kan råka ut för både det ena och det andra utan att organisationen har några större möjligheter att ingripa eller ens veta om att något pågår. Detta samtidigt som deras anseende åker rutschkana ner i sandlådan.

Vad är lösning? Transparens, skriver Earl & Waddington. Något kapitel längre bak i boken skriver de däremot om hur organisationen kan bevaka personer som är aktiva i sociala medier, hur de hela tiden kan ha koll på vad de skriver för att snabbt kunna släcka pyrande tidningspapper innan det fattar eld även i veden.

Även innan detta har jag haft mina betänkligheter om boken, men det är här jag verkligen börjar få svårt för den. Jag får lite svårt att förstå hur tvåvägskommunikation och relationer å ena sidan går ihop med övervakning å andra sidan. Hur det går att vara transparent och samtidigt ha ett kontrollerat och unisont budskap? Jag vet inte. Jag tror i ärlighetens namn att dessa grabbar egentligen inte heller vet.

Om du bara ska läsa en bok om reputation management? Då är det inte denna.

Brand Anarchy. Managing corporate reputation

Steve Earl & Stephen Waddington

Bloomsbury

ISBN: 1408157225

About Emma Svensson

Leave a Reply

Your email address will not be published.