Hjärnrevolutionen.Varför din intelligens påverkar allt du gör – och allt du gör påverkar din intelligens

Posted by | december 26, 2012 | Psykologi, Samhälle | No Comments

Vårt förhållande till begrepp som intelligens och IQ (Intelligenz-Quotient) är minst sagt komplicerat. Smaka på orden, visst har de en obehaglig bismak av elitism och av att rangordna människor. Få begrepp har vantolkats och missbrukats så mycket som just IQ – från 30-talets eugenik och tvångssteriliseringar, till dagens grumliga resonemang om att invandring från ”låg IQ-länder” skulle hota demokratin.

Fast å andra sidan är det ju inte ens självklart att hög IQ är något positivt. Vi bär alla med oss bilder av den galne vetenskapsmannen eller den olycklige, särbegåvade nörden som är helt hjälplös utanför sitt specialområde. Till det kommer en djupt rotad föreställning om att IQ är något som vi ändå inte kan påverka. I skolan fick vi lära oss att hjärnan är färdigutvecklad redan i tonåren; resten av livet lång utförsbacke där vi hela tiden förlorar hjärnceller, men saknar förmåga att skapa nya.

Många av dessa föreställningar bygger emellertid på föråldrad kunskap. Hjärnforskningen har gjort dramatiska framsteg de senaste decennierna – och det på ett sätt som i grunden utmanar våra invanda föreställningar om hur hjärnan fungerar.

Om detta har idéhistorikern Johan Norberg skrivit en tankeväckande (om uttrycket ursäktas) bok kallad Hjärnrevolutionen. Boken har två teman. Intelligens gör skillnad; vår intelligens påverkar allt vi gör. Samtidigt som allt vi gör påverkar vår intelligens. Genom att stimulera och utmana hjärnan kan vi faktiskt bygga om den – rent fysiskt

En bok om hjärnan och intelligensforskning hade kunnat bli lika abstrakt som svårtillgänglig. Här tror jag att det är en fördel att Norberg inte själv är hjärnforskare. Det gör att han kan närma sig ämnet med en stor portion entusiasm och nyfikenhet. Det gör också att han kan sätta forskningsresultaten i ett större sammanhang.

En vattendelare i intelligensdebatten kom 1994 i form av The Bell Curve av Richard J. Herrnstein och Charles Murray. Författarna hävdade bland annat att intelligens är en av de viktigaste faktorerna bakom hur väl vi klarar oss i livet, alldeles oavsett om man talar om karriär, hälsotillstånd, medellivslängd eller kriminalitet bara för att ta några exempel. Eller som Johan Norberg uttrycker det: ”Om man vill nå framgång i karriären är det bättre att vara intelligent med fattiga föräldrar med mindre kvalificerade jobb, än att vara mindre intelligent och ha rika karriärföräldrar”.

Boken blev milt talat omdebatterad, men blev också startskottet på en utveckling där det blivit allt tydligare hur intelligensen påverkar våra liv. I synnerhet om man som i Hjärnrevolutionen vidgar intelligensbegreppet från abstrakt problemlösning (det IQ-mätningar är bäst på att fånga) till att också omfatta kreativ förmåga och förmågan att använda sin kunskap för att hantera den miljö man befinner sig i (vilket också inkluderar ”social intelligens”).

Norberg för ett initierat resonemang kring vilka egenskaper som är kopplade till intelligens. Men frågan är om han inte tar ut svängarna väl långt emellanåt. Som liberal kan jag ju förstås känna mig tilltalad av tanken att intelligens skulle göra oss mer positiva till invandring, frihandel och fri företagsamhet. Men personligen tror jag att andra psykologiska faktorer betyder mycket mer för vilken ideologi vi väljer. Och för en spontan känslomänniska med närmast obefintligt tålamod känns det ju rätt nedslående att en av faktorerna som ger intelligenta framgång skulle vara självkontroll, förmågan att avstå från en liten kortsiktig vinst idag för att istället kunna kassera in en större vinst längre fram i tiden.

Att intelligens – i vid mening – spelar en stor roll för hur vi lyckas i livet, och att intelligensens betydelse har ökat i takt med att samhället blivit mer komplext, och ställer allt högre krav på abstrakt tänkande och flexibilitet, det presenterar Norberg övertygande argument för. Hade boken slutat där, så skulle onekligen budskapet ha varit både pessimistiskt och deterministisk. Nämligen våra liv i allt högre grad styrs av något vi inte själva kan påverka.

Här är det dags för Flynn-effekten, uppkallade efter den Nya Zeeländska statsvetaren James Flynn, att göra entré. Genom att jämföra historiska serier av intelligenstester kunde nämligen Flynn visa att mänsklighetens intelligens utvecklats dramatiskt (”Massive IQ gains in 14 countries”). De som tillhörde de 10 bästa procenten i abstrakta intelligenstester för 100 år sedan skulle faktiskt tillhöra de 5 sämsta procenten idag. Här fanns ett tydligt bevis för att vår intelligens faktiskt påverkades av den miljö vi utsätter våra hjärnor för. Exakt vad som förändrats i vår yttre miljö det senaste seklet är väl inte helt klarlagt, men det handlar förmodligen om en kombination av bättre näring under uppväxten, skolsystem, mer positiv stimulans (och till positiv stimulans räknar Norberg både massmedia, dataspel och Internet), och att behovet av att kunna tänka abstrakt och i symboler ökat, inte minst i arbetslivet.

I den moderna hjärnforskningen talar man om begrep som plastisk hjärna, och neuroplasticitet, vilket innebär att hjärnan inte alls är statisk utan – starkt förenklat – fungerar ungefär som en muskel. De delar vi tränar utvecklas, de vi inte tränar försvagas. Ett väldigt konkret exempel är Londons taxichaufförer, där ett område i hippocampus som hjälper dem att hitta rätt i Londons gatumyller växer på ett annat områdes bekostnad när de börjar köra taxi. På samma sätt kan patienter med stroke ombilda sin hjärna så att de återfår förlorade förmågor.

Tvärt emot vad man trott kan vi alltså både förbättra och hämma vår egen kognitiva förmåga, beroende på vilken miljö vi väljer att utsätta oss för. Något som bland annat får stora konsekvenser för barnuppfostran och hela den segslitna debatten om ”flumskola” kontra ”pluggskola”.

Norbergs recept för att stimulera hjärnan är att tidigt i livet förälska sig i idéer, kunskap, intelligenta samtal och andra intelligenta projekt. Dessutom är det, menar han, smart att förälska sig i smarta människor. Och ägna sig åt konditionsträning, helst så kraftig att man kommer upp i maxpuls.

Om hjärnforskningen utvecklas som hittills, ligger helt nya möjligheter att förstärka hjärnan med hjälp av elektronik och kemikalier alldeles runt hörnet. Det kan handla om allt från att reparera skador (tex ge blinda syn), stimulera inlärningsförmåga (tex när man snabbt behöver lära sig ett nytt språk) och bygga ut minnet till att läsa tankar på elektronisk väg (nödlögnens dagar verkar därmed räknade). Här närmar vi oss snabbt transhumanismen, ett oerhört spännande område där Norberg i grunden är teknikoptimist, men som verkligen också behöver problematiseras. Här finns både etiska utmaningar och risk för missbruk (för en diktatur och det naturligtvis högintressant att kunna läsa och påverka medborgarnas tankar)

För den som följt hjärnforskningen de senaste decennierna är många av de forskningsresultat som presenteras i Hjärnrevolutionen kända. Men Hjärnrevolutionen sammanställer dem på ett synnerligen spännande och lättillgängligt sätt. Och framförallt sätter den forskningen i ett större sammanhang: Vad betyder de nya forskningsresultaten för oss som individer, vad betyder de för samhället och vad betyder de – i ett lite längre perspektiv – för mänsklighetens framtid? Och där är det definitivt berättigat att tala om en revolution.

Filosoferar Leif Jansson

Hjärnrevolutionen.Varför din intelligens påverkar allt du gör – och allt du gör påverkar din intelligens
Johan Norberg
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127131507

About Leif Jansson

Leave a Reply

Your email address will not be published.