Humlan som flyger.

Posted by | september 23, 2013 | Samhälle | No Comments
humlan-som-flyger-berattelsen-om-stefan-lofven

De stora partiernas dominans är över.

Mitt första möte med Stefan Löfven skedde när han som nybliven ordförande i det nybildade IG Metall medverkade i en intervju hos TV-legenden Åke Ortmark i TV8. Jag medverkade i samma program som opponent.

I dag minns jag inte så mycket av programmet, eller i vilken mån jag opponerade, men jag minns desto mer av det intryck Stefan Löfven gjorde. Jag blev betagen av hans framtoning och tyckte mig se mer än en facklig ledare – faktiskt också en politisk ledare.

Våren 2012 träffade jag Stefan Löfven på Lärarnas Riksförbunds kongress, där det var min uppgift att göra en kort TV-intervju med honom om skola och utbildning. Stefan Löfven påminde mig om intervjun hos Åke Ortmark och uttryckte sin stora beundran för det åldrade skjutjärnet. Det var ärliga menade ord. I hans ansiktsuttryck kunde jag läsa hur mycket han hade älskat den där timmen med Åke Ortmark i TV-studion.

När Mona Sahlin hade avgått och Socialdemokraterna letade efter ny partiledare hade jag samtal med en rad ledande socialdemokrater om den profil som var nödvändig för en ny S-ledare. Efter några avgörande möten med insiktsfulla personer såg jag en kandidat, vilket fick mig att skriva en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet: Stefan Löfven borde bli ny socialdemokratisk partiledare, skrev jag. Förslaget ledde till en intressant debatt, men det blev så småningom ändå Håkan Juholt som tog över. Jag ska inte ens försöka dölja att jag något år senare blev ganska glad när Stefan Löfven tog över. Att jag till sist dessutom fick rätt gladde också.

Förra hösten var jag tillfrågad och uppmuntrad från olika håll att skriva en bok om den nya politikern Stefan Löfven. Jag gjorde en inledande studie, som också innebar kontakter med några i den socialdemokratiska toppen och några av Stefan Löfvens nära medarbetare. Trots allt blåste jag av uppdraget. Jag såg till slut inte möjligheter att ge en tillräckligt intressant, bred och djup bild av Stefan Löfven, särskilt inte av hans innersta politiska tankar och uppfattningar. Skälet var hans pågående tystnad. Jag tolkade den och medarbetarnas svar som att han än så länge var ovillig att tala för en bredare publik (!).

Med tanke på denna bakgrund är det inte konstigt att jag har väntat på boken Humlan som flyger av Svenska Dagbladet-journalisterna Lena Hennel och Lova Olsson.

Jag måste göra en notering angående bokens titel: Om humlan ska kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C, vilket innebär att en nedkyld humla måste ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga, läser jag. Det är inte svårt att inse den lockande liknelsen med Stefan Löfven: Han var inte att se som en renodlad politiker när han blev vald och han har tvingats ägna den väsentliga delen av sin inledande partiledartid åt att värma upp. Vilken tur att han fått den tiden i opposition! Om Socialdemokraterna som förr i tiden hade innehaft regeringsmakten hade en partiledare med hans bakgrund aldrig kommit i fråga. Tage Erlander och Ingvar Carlsson fick från en dag till en annan axla både partiledar- och statsministermanteln. Å andra sidan var de när de tvingades ta över politiker med breda erfarenheter. Andra, som Olof Palme och Göran Persson, hade både politisk erfarenhet och tid att förbereda sig.

Det är en inte oväsentlig del av Socialdemokraternas moderna historia, vilket författarna till Humlan som flyger noterar, att de tre senaste partiledarna, Mona Sahlin, Håkan Juholt och Stefan Löfven, tillträtt i opposition och inte kunnat förlita sig på statsministerpositionen med sin extra kraft och pondus.

Tillbaka till humlan. Sedan 1930-talet och dåtidens kunskap om flygteknik, som bara var några decennier gammal, säger myten att en humla inte borde kunna flyta. Humlan ska inte kunna skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men detta är som vi vet inget bevis på att humlor inte kan flyga. Myten utgår från de första flygexperterna som inte kunde förstå den avancerade tekniken bakom humlans flykt.

Så är det kanske med Stefan Löfven också. Han har förvisso inte stått längst fram i det socialdemokratiska ledet särskilt länge, men det förminskar inte hans möjligheter att leda sitt parti om han använder politikens alla tekniker och möjligheter.

Humlan som flyger är inte en bok i första hand om Stefan Löfven. Det finns en berättelse om Stefan Löfven, men boken lyckas inte bättre än dagliga medier ge en bild av var Stefan Löfven står politiskt och vad han egentligen tycker i sakfrågor.

Detta tycker jag fortfarande efter att ha läst boken är den stora bristen i svensk politisk bevakning: Vad tycker denne man som vill leda Sverige efter valet 2014? Var står han politiskt?

Författarna tvingades med andra ord brottas med samma problem som jag gjorde i min inledande resarch av statsministerkandidaten: Hans tystnad. Det kanske inte är författarnas fel eller problem – det kan lika gärna vara Stefan Löfvens. Fortfarande ett år före valet är han ovillig att öppna sig för breda perspektiv. Vi vet vad han tycker om näringslivet, skolan, arbetslösheten … Men det är allt. Kvar att upptäcka är alla svaren som täcker in alla andra områden: det sociala, välfärden, moralfrågor, utrikespolitiken, försvarsfrågan, jämställdhet, konsument och mycket mer.

Jo, som partiledare och statsministerkandidat kommer han tvingas svara på frågor som kan tyckas små eller nära det privata. Hinner han göra det före valet? Hinner väljarna uppfatta vad han säger om de bara har en valrörelse på sig? Detta tror jag blir ett av hans och Socialdemokraternas stora problem ju närmare valet vi kommer. Stefan Löfven har hittills vunnit på att vara tyst och låta Alliansregeringens trötthet stå för sig själv. Från och med nu kommer väljarna att spegla regeringspartiernas syn i oppositionens. Det kräver tydliga och klara verktyg, dvs. åsikter och synpunkter som inte sällan måste upplevas som personliga eller privata, det betyder att de inte bara kan vara partiets eller att Stefan Löfven uteslutande kan hänvisa till vi och partiet. Han måste våga vara personlig. Väljarna måste veta vad de får när de ska lägga sin röst.

Även om Humlan som flyger inte i första hand är en berättelse om Stefan Löfven är den läsvärd. Det handlar om Sverige, politiken och Socialdemokraterna under de senaste decennierna. Boken förklarar delvis varför det stora partiet (före detta, stora, skulle nog en del säga) står där det står i dag. Mellan raderna säger den mig dessutom något annat: Att tiden med stora dominerande och rent av statsbärande partier är över för svensk del. Förklaringarna finns i Sveriges utveckling, partiernas egen utveckling, partiernas oförmåga att locka/engagera massorna annat än på valdagen och inte minst svenska folkets ökade ovilja att låta ett parti dominera. De stora partiernas dominans är över. Om slutsatsen stämmer kommer inte heller Moderaterna att utvecklas till ett statsbärande parti, trots att de inget hellre vill. I stället kan några små och effektiva partier med skickliga politiker förbereda sig på goda tider. Med behovet av små (mindre) partier för att det över huvud taget ska kunna bildas några regeringar ökar också de små (mindre) partiernas attraktionskraft.

Christer Isaksson

Humlan som flyger.
Lena Hennel och Lova Olsson
Norstedts
ISBN: 978-91-1-304871-0

About Christer Isaksson

Leave a Reply

Your email address will not be published.