Hur man älskar ett barn.

Posted by | september 12, 2013 | Pedagogik | No Comments
hur-man-alskar-ett-barn

– Ja, jag skriver gärna, svarade jag. Om jag får börja med att skriva om en speciell bok. Den jag återkommer till gång efter gång.

Nu då jag har fått en yta att skriva om pedagogisk litteratur går jag igenom mina bokhyllor med frågan; Vilken bok ska jag skriva om? Jag vill börja med att skriva om något nött, tummat och en aning sönderläst. Det blir ”Hur man älskar ett barn” av Janusz Korczaks, 1992. Första gången jag läste ”Hur man älskar ett barn” var 1992. Titeln utmanade mig. Att jag skulle få en ledsagare i Janusz Korczak anade jag inte.

Då, 1992, läste jag boken som förälder. De stundom krassa meningarna:
”Barnet du fött väger tio pund. Åtta pund består av vatten, resten av kalk, kväve, svavel, fosfor, kalium och järn. Du har fött åtta pund vatten och två pund aska till världen. Och droppe för droppe av det som är ditt barn har en gång varit ånga, snökristaller, dimma, dagg, en bäck och rännstenens avloppsvatten. Varje atom av kol och kväve har varit bunden i milliontals olika föreningar.” kunde jag inte läsa någon annanstans. Janusz Korczak var läkare, som sådan ser han också på människan. Och han värnar människans rätt att vara människa. Jag läser om moderskapets starka vilja, och omsorg om att barnets ska leva, växa upp, hitta sin väg och bli något. Korczak beskriver den vuxnes krav på barnet, att det ska bli något och att barnet jämförs med andra barn. De oroliga frågorna som en förälder ställer; När ska ett barn börja gå och tala? besvarar Korczak med ett slags lugn som vilken förälder som helst skulle kunna luta sitt oroliga huvud mot: ”Precis när det börjar göra det.” Det allmänna i ”handboksfakta som gäller barn i allmänhet, men som ändå inte passar in på ditt eget barn.” Ja, jag läste och grubblade på vad Janusz Korczak berättade om föräldraskap och bandet mellan barnet och vuxenvärlden. Janusz Korczak stod tydligt på barnets sida.

Idag läser jag boken utifrån ett lärarperspektiv. Om hur det är att vara pedagog. Om tröttnaden som ibland måste få kännas men samtidigt den återkommande viljan att vara där elever är. Att läraryrket också handlar om kreativitet som väcks genom att vara tillsammans med elever, lyssna till dem och på olika sätt anpassa undervisningen så att den blir elevens rättighet. Att vara läraren på den sida om mänskligheten där barnen är, vara dem närmast och där lärar-professionens kunskaper om barn och barns lärande också måste få erkännas och berättas;

”När jag var i Paris, såg jag på ett av barnhemmen där en trappa med två ledstänger: en högre upp för de vuxna och en lägre ned för de små. Med detta hade konstruktören uttömt sin påhittighet. Det tillverkades bara en typ av skolbänk. Detta är för litet, alldeles för litet. Titta bara på parkerna i Europas rika huvudstäder och deras torftiga lekplatser … ”

För undervisning är också hopp, det är den nedre ledstången som lärare ger eleverna. Att få lära sig skriva och räkna, forma bokstäver och ljud, att få skapa sammanhang och gå uppför samma trappa för att en dag kunna hålla i den övre ledstången. Att få lära sig är hoppfullt.

Janusz Korczak var läkare och pedagog, med en mängd skrifter efterlämnade eftervärlden där barnet satt i ett meningsfullt centrum och utforskandet om barnet och lärandet syntes som en evig fråga vilket alltid måste belysas i varje ny tid. Janusz Korczak hade mycket att berätta om barn och om barns liv, han övergav aldrig barnet i världen. Han fick sluta sina dagar i en gaskammare Treblinka tillsammans med sina barnhemsbarn. Det barnhem där Korzcak genomförde sina pedagogiska idéer för ett demokratiskt barnsamhälle. Det barnhem han förestod. Med barnen han levde. Med barnen han dog. Förintades. Det kunde ha blivit tyst. Det blev det inte.

Ja, jag läser boken om och om igen. Det kunde vara historiska tankar jag läser om. En syn på barnet från förr. ”Hur man älskar ett barn” skrev Janusz Korczak under sin tid som fältläkare. Boken kom ut 1919. Men jag kan inte läsa boken så. Den är märkligt aktuell. Jag tänker på den kvävande dokumentationen, den som lärare gör efter lektioner, vilka kröker lärarryggar under krav och måsten. Om vi hade fått förmånen att lyssna till Janusz Korczaks stämma hade vi suttit med våra anteckningsblock och antecknat:
”Låt mig betona att ingen bok, ingen läkare kan ersätta ens egen intensiva tankeverksamhet och ens egen uppmärksamma iakttagelse.”

Den tänkande läraren, de pedagoger vi vill verka och vara som, är de som sitter intill sina elever och undersöker den lärande utveckling vilken är eleverna kan befinna sig i, olika för var och en av dem. Läraren som ser barnen och som genom att se och närvara kan skapa möjligheter för eleverna att lära mer, nytt och annat, och kanske förvånas över vad elever kan och vad de tänker på. Och om det lekande barnet, det som inte längre springer omkring på gatorna, klättrar i träd utan sitter vid sina uppkopplingar, sina paddor och undersöker världen; ”Många barnlekar är en sorts arbeten.” skriver Korzcak.

Och om barnet i vår tid, det vi vill fostra och som vi alltid vill fostra men på olika sätt i olika tider. Om barnet vi säger till och som ska följa våra regler skriver Janucz Korczak att det ska vara tyst i sovsalarna men ”barn försöker att uttrycka sitt oväsen så tyst, att man blir rörd av deras ansträngning.” Vi lärare kan vända och vrida på hur vi ska se på saker och ting, se den lilla människans vilja att göra rätt, för att få ingå i den sociala gemenskap som är så livsavgörande för varje individ. Idag syns de mig som om barn ses ur ljuset där de misslyckas och gör fel. Reglerna blir snävare och inom ramarna för dem är eleverna de som förlorar utrymme.

I kursiv stil syns Janusz Korczak stämma, som en vädjan eller bön, där han talar direkt till läsaren av idag, om vikten av att anstränga sig som vuxen:
”En avsevärd ansträngning måste till för att förstå hur barnet verkligen är och hur barnet skulle kunna vara.”

Anne-Marie Körling

Janusz Korczak
Hur man älskar ett barn
Liber
978-91-7656-548-3

About Anne-Marie Körling

Leave a Reply

Your email address will not be published.