Jämställt språk.

Posted by | mars 18, 2013 | Kommunikation, Samhälle | 2 Comments

jamstallt-sprak-en-handbok-i-att-skriva-och-tala-jamnstalltPratar du på så talar jag till punkt
Är du gnatig är jag envis
När jag får pondus så tar du dig ton
När jag är öppenhjärtig skvallrar du
När jag argumenterar grälar du

(”Mannen har ordet” i antologin Mannens dikt om kärlek, 1985)

Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället. Så inleder språkforskaren Karin Milles boken Jämställt språk.

Och sedan går hon igenom på vilka sätt svenskan inte är det.

Jag blir fascinerad, för konsekvenserna av att språket har byggt in kön är att vi skriver oftare och mer om män.

Har du läst dödsrunorna (minnesruna, nekrolog) på senaste tiden? Inte bara är majoriteten skrivna om män, de är skrivna på ett sätt som skiljer sig från de om kvinnor. Om du tänker efter kommer följande mening inte att förvåna dig. Män beskrivs efter sina prestationer i yrkeslivet, kvinnor efter sina privata relationer.

När ett språk konserverar gamla mönster är det svårt för kvinnor att stiga ur osynlighetens skugga. Och orden som verkar vara ett medel för kommunikation hindrar densamma från att äga rum. För hur går dina associationer till att ett ord slutar på -e? Den nye chefen, är det en kvinna eller en man?

Vad tror du att du vet? Forskningen vet idag en hel del om språkliga könsskillnader. Milles tar upp språk om kvinnor och män och språk av kvinnor och män. Jag brukar halvt på skämt halvt på allvar säga att jag oftast hoppar över sportbilagan i dagstidningen för att den är skriven om män, av män för män. Fast när jag tänker efter är det nog helt på allvar. Och då ska du veta att jag är en kvinna som älskar sport.

Språkliga skillnader mellan könen.

Något jag har reagerat över tidigare är hur våra politiska kvinnor ofta benämns med förnamn medan männen alltid har efternamnet med. Vem skulle få för sig att kalla vår statsminister för Fredrik i media? Jag vet att läsare studsar lite när de läser mina retoriska analyser på Retorikiska då jag talar om Olofsson, Wetterstrand, Sahlin, Romson, Ohlsson etc. Och jag gör det medvetet. För i beteckningarna ligger associationer, problemformuleringsinitiativet och respekt. I beteckningarna ligger makten.

Kvinnor talar mer. Det har forskningen vederlagt. (Jag återkommer till detta.) Om du vill kan du tolka detta som att samhället inte är språkligt jämställt. Männen borde få ta mer rum. Fast det låter vi dem redan. När forskare mäter utrymmet i klassrummet, där en lärare bestämmer vem som pratar eller ej, utkristalliseras ett tydligt mönster: Läraren själv tar 2/3 av tiden i anspråk. Av den resterande tredjedelen får pojkarna tala 2/3. Självklart kommer mönster vi lär som barn att återupprepas i andra sammanhang i vuxen ålder. Detta stämmer bland annat för riksdagspolitiken.

Nu börjar detta med ojämställt språk bli problematiskt. För om våra folkvalda inte representerar folket tappar vår demokrati trovärdighet.

Men vänta, var det inte så att kvinnor talade mer? Jo, i hemmen. I det offentliga är förhållandet tvärtom. Vad kvinnorna säger? De ger samtalsstöd, till männen. I en undersökning gjord av Milles själv visade hon på att kvinnor och män talade ungefär lika mycket under arbetsmöten på jobbet. Men kvinnorna stod för 60 procent av uppbackningarna, samtalsstödet.

Och när vi ändå är inne på status – män talar mer dialekt än kvinnor. Kvinnor i sin tur talar mer om hur de gjort bort sig än som männen placera sig själva i historier där de framstår som hjältar. Vi bygger således status på olika sätt.

Skillnadernas betydelse.

Vad betyder dessa skillnader? Milles lyfter båda könens tillgång till hela språkets arsenal av uttrycksmedel  där din könstillhörighet styr i vilken grad du använder dessa språkliga resurser.

Varför uppstår dessa skillnader? Här är forskare tudelade. Det finns två rådande hypoteser. Den första handlar om att det ojämlika språket grundas i barndomens socialisation som starkt skiljer sig mellan könen. Den andra pekar snarare på obalansen i makt i vårt samhälle där kvinnor är underordnade män.

Gisslandramat.

Att språk värderas olika beroende på vem det är som säger det är väl inget nytt under månen. Ändå blev jag förskräckt och förtvivlad när jag läst om Gunilla Molloys forskning.

Eleverna värderar naturligtvis avsändare på samma sätt som vuxna. När Molloy såg till att distribuera ordet jämställt i sitt eget klassrum möttes hon av hårda protester från pojkarna. De trodde att hon gynnade flickorna. Och konsekvenserna? Pojkarna straffade flickorna genom att vara sura och tvära. Till slut bad flickorna Molloy att sluta vara rättvis.

Relationen med pojkarna var tydligen viktigare för flickorna och prestationen för pojkarna. Läs den meningen en gång till.

Att kvinnor bedöms pratsammare än män, även när de talar lika mycket, är något som hänger med upp i vuxenlivet. Och det får konsekvenser. Gissa riktning …

Språkliga konstruktioner.

Som jag redan varit inne på finns det flera problem som är inbyggda i språket – både i vokabulären och grammatiken.

Vi har personbeteckningar som styr tanken. Eller vilket kön anser du att en barnmorska respektive brandman har? Var jag en lärare eller en lärarinna? Är jag en talskrivare eller talskriverska? Jag väljer -are varje sekund i minuten. Därför att det är förlegat att könsbestämma titlar. I min yrkesroll är mitt kön oviktigt.

Vi har pronomen som är neutrala i grammatiken men oerhört laddade i semiotiken. Ja, Milles talar om hen. (Jag har gjort några retoriska reflektioner om detta på Retorikiska.)

Adjektivböjningarna med -e och -a har vi redan tänkt på men ordparen, ordparen är väl värda lite strålkastarljus – i vilken ordning bör du skriva om du vill framställa kvinnliga och manliga ordled på ett könsneutralt sätt? Du kan välja att följa en av två principer:
1. Kortaste ordet först. Män och kvinnor.
2. I bokstavsordning. Kvinnor och män. Han och hon.
Milles poängterar att ” … det är olyckligt om man oreflekterat alltid låter det manliga ledet komma först.”

Analyser och härskartekniker.

Genomgående presenterar Milles den aktuella forskningen inom området samt gör analyser av konsekvenserna av det ojämlika språket i vårt samhälle. När du läser boken får du förutom ovanstående ta del av hennes frågeschema för att utreda huruvida en text är jämställd, sexistiska och homofoba skällsord samt härskartekniker och deras motstrategier.

Läsuppmuntrar Camilla Eriksson

Jämställt språk.
Karin Milles
Norstedts Akademiska Förlag och Språkrådet
ISBN 978-91-7227-567-6

About Camilla Eriksson

Camilla Eriksson arbetar med PR, kommunikationspsykologi och retorik. Som talskrivare har hon arbetat för politiker, näringsliv och media, bl.a. för TV-programmet ”Livet blir bättre” (TV3) och Camilla syns nu och då som retorisk analytiker i TV4:s Nyhetsmorgon. 2010 startade hon PR-byrån Retorikiska. I bagaget har Eriksson en lärarexamen, mastersstudier i pedagogik och psykologistudier från Kanada. Dessutom diplomerades hon som summa cum laude från IHR – Institutionen för reklam och PR (Stockholms universitet). Under årets Almedalsvecka vann hon silver i Årets Almdalsblogg. Hennes retoriska analyser och mer om Camilla kan du med fördel läsa på bloggen www.retorikiska.se

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.