Migrationens kraft

Posted by | december 10, 2012 | Ekonomi, Samhälle | 4 Comments

Ibland tenderar diskussionen om migration att bli en metadebatt: Hur bör frågor om invandring, flyktingmottagande och integration diskuteras? Problematiseras invandringen för mycket eller för lite, och vilka krafter vinner i så fall på det?

Snabbskrivna Migrationens kraft med undertiteln Därför behöver vi öppna gränser är behagligt fri från metadebatt. Det uppenbart att författarna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt skrivit denna bok för att de vill säga något, tydligt: Människors tendens att röra på sig är en positiv kraft. Gränser, fördomar och främlingsfientlighet ska bekämpas.

På drygt 100 sidor tas läsaren från människans utvandring från Afrika för 60 000 år sedan till diskussionen om varför utlandsfödda har svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. Greppet att skriva om mycket på få sidor fungerar. Boken är hisnande och faktaspäckad, och levererar mängder av tänkvärdheter för den diskussionssugne.

Argumenten bygger ofta på historien. N&S påpekar exempelvis att dagens skepsis mot muslimer i Europa har slående likheter med den skepsis som i USA på 1800-talet fanns mot Irländare. Hotbilden är dock i ständig förändring: Irländarna som föremål för skepsis ersattes av de mystiska kineserna, som i sin tur senare kom att uppfattas som ordningssamma och hårt arbetande jämfört med mexikanerna.

Argumentationen är huvudsakligen konsekvensetisk. Fri migration är önskvärd för att den haft och har önskvärda konsekvenser. Det refereras till Geary (The myth of nations), Florida (The Rise of the Creative Class), Surowiecki (The wisdom of Crowds) och till socialpsykologiska experiment enligt vilka grupper är bättre på att lösa problem om de är blandade. Desutom hänvisas till studier som försökt beräkna de globala samhällsekonomiska vinsterna av att tillåta fri migration. Vinsterna är sannolikt enorma, långt större än fördelarna av fritt flöde för varor, tjänster och kapital. Fri migration är en effektiv fattigdomsbekämpare: Fyra av fem Haitier som någonsin tagit sig ur fattigdom har gjort det genom att flytta till USA.

Tanken att det finns något specifikt svenskt plockas förtjänstfullt sönder i sina (mångkulturella) beståndsdelar i kapitel fyra. Här anas också ett uns av något så oväntat som konsumtionskritik i analysen av julfirandet: ”Kommersiella krafter såg värdet av julklappar och julkort. Traditionen att slå in presenterna startades av butiker som ville dölja billiga kartonger” (s. 58)

Det är knappast en kontroversiell syn att migration huvudsakligen varit en positiv kraft i människans historia. Den kritiske läsaren undrar såklart hur N&S hanterar den dagsaktuella debatten. Svaret finns i bokens sjätte och sista kapitel, Den inre gränsen, som är annorlunda än de fem första. Medan huvuddelen av boken beskriver migrationens kraft, handlar kapitel sex om varför vi i Sverige länge varit dåliga på att tillvarata denna kraft.

Utan det sista kapitlet skulle boken lätt kunna kritiseras för att ducka de svåraste frågorna. Den kritiken lär de få ändå, ty svaret de ger kommer att irritera många. Skulden läggs på facket och i viss utsträckning på välfärdsstaten. Argumentet är ensidigt men logiskt, och styrkt med både statistik, forskning och några noga utvalda citat rörande hur svenska fackföreningar ser på sin egen roll: En kartell för att förhindra konkurrens som pressar ner lönerna. Tillåter vi bara ökad lönespridning i Sverige skulle fler invandrare kunna jobba.

Utan tvekan skulle debattörer av annan politisk färg hellre peka på främlingsfientlighet, diskriminering eller på utbildningsbrister som förklaringar till utlandsföddas svaga ställning på den svenska arbetsmarknaden. Författarnas trumfkort är då – naturligtvis – att dessa faktorer knappast kan förklara varför Sverige är så mycket sämre än andra rika västländer på att släppa in utlandsfödda på arbetsmarknaden.

Avslutningskapitlet måste ses som en kastad handske, en smocka riktad mot den svenska fackföreningsrörelsen som enligt författarna bär en betydande del av skulden till att Sverige misslyckats med att till fullo dra nytta av migrationens kraft. Förhoppningsvis kommer de som ilsknar till över kapitel sex att ta till orda på något sätt. Då får vi nämligen en debatt om hur vi bäst tar tillvara migrationens positiva kraft. Det vore inte så dumt.

Till sist: Boken avslutas med en briljant epilog. Skippa Tjuren Ferdinand på julafton och idka istället högläsning av dessa tre sidor!

föreslår Andreas Bergh

Migrationens kraft
Johan Norberg
Fredrik Segerfeldt
Hydra förlag

ISBN 978-91-86185-18-3

 

About Andreas Bergh

4 Comments

  • PEO skriver:

    Självklart är även jag som liberal för en fri migration, förutsatt att vi avskaffar välfärdsstaten och inför rätt att bära vapen.

    Men det är inte den typen av fri migration som det politiska etablissemanget förespråkar. Utan de vill se en fri invandring i kombination med rätt till bidragsförsörjning, en livslång sådan om det så krävs.

  • [...] den redan igår, men såg att Andreas Bergh (som sitter i FORES styrelse) hann före med en utmärkt recension, som säger i princip just vad jag ville ha sagt. Så läs den! Boken är mycket läsvärd, [...]

  • Michael skriver:

    Klart har migrationen kraft. Blandar man 1 liter 100 gradigt vatten med 1 liter 0 gradigt så får man 2 liter 50 gradigt vatten. Självklart har den litern som var 0 gradigt blivit varmare och fått det ”bättre”. Genius.

Leave a Reply

Your email address will not be published.