Svenska valkampanjer 1866-1988

Posted by | september 20, 2013 | Kommunikation, Samhälle | No Comments
peter-esaiasson

Mats Alvesson, professor i företagsekonomi, har skrivit att något som är utmärkande för vår tid är att vi har en tendens att alltid tro att vi står i förändringarnas centrum, att det som händer just nu är ett tydligt brott mot det som tidigare varit. Kanske gör det att vi känner oss lite mer betydelsefulla, att vi som är i orkanens mitt håller ödet i våra händer. Samtidigt kan många uppleva det motsatta, att det enda alternativet som står till buds är att famlandes försöka få tag i den ena eller andra linan som löper efter Framtiden som susar förbi oss.

En hel del ser också på historien som brott, som fylld av trappsteg som leder upp till den högsta våningen med takterrass där vi nu huserar. De menar att det som fört oss framåt är avgörande skeenden såsom franska revolutionen och upptäckten av penicillin.

Jag tror snarare att vi skulle vara mer behjälpta av att se utvecklingen som en rad parallella processer. Ja, vissa händelser, vissa upptäckter har varit avgörande för händelseutvecklingen, men som herr Palme en gång sa: ”Dagen efter revolutionen är revolutionären bara en vanlig arbetare igen”. Förändringar tar tid.

Den kanske bästa metoden för att sätta vår samtid i sin historiska kontext är att göra longitudinella studier, att studera frågor och ämnen över tid. Plötsligt upptäcker vi att det som vi trodde var nytt och revolutionerande, kanske ändå inte var riktigt så nytt och revolutionerande.

Många var de som vid presidentvalet 2008 tog flyget över Atlanten för att kolla in kampanjmetoder, snappa upp de avgörande strategierna, för att sedermera packa ner dem i bagaget och ta dem med hem till Sverige. Vid riksdagsvalet 2010 var därför många övertygade om att sociala medier som kanal och plattform skulle spela en avgörande roll, liksom att dörrknackning skulle vara centralt för vilken valsedel väljarna skulle stoppa ner i kuvertet. Riktigt så betydelsefullt kom ingen av dem att bli. Och riktigt så revolutionerande var det inte. Sociala medier blev mest ytterligare en kanal bland de övriga, och den hypade dörrknackningen lades i raden för knackningar i valtider som löper ända tillbaka till 1884. Den då politiske kommentatorn Marcellus tyckte sig redan då -1884 – t.o.m. kunna märka att man ”gick något amerikanskt tillväga”.

Mycket har hänt sedan 1866, som var den verkliga starten till det ständiga demokratiprojektet ”Sverige” (även om ett kort provspel gjordes mellan Karl XII och Gustav III). Sedan dess har vi haft ett Centralköksval (1884), ett Parentesval (1920), ett Framtidsval (1944) och ett Villakostnadsval (1979). Mellan 1866 och 1988 har inte bara partiledarnas offentliga framträdanden ökat från fyra stycken till 96, utan också andelen distribuerade broschyrer, från 600 000 (1887) till 30 miljoner (1988). Antalet väljare som besökt något valmöte sjönk från 31% till 12%, liksom partiernas husagitation från 12% (1946) till 4% (1985). Arbetsplatsagitationen ökade däremot från 3 % till 7%.

Somliga ryggar säkert inför betäckningen ”avhandling”. Så ofta även jag. Peter Esaiassons Svenska valkampanjer 1866-1988 står emellertid i en klass för sig. Första delen ger oss den politiska kontexten och kampanjmetoderna, val för val. Den andra delen visar på vilka tendenser som kan skönjas över tid. Mer teoretiska resonemang ligger i fotnoter, vilket innebär att läsaren på en och samma gång erbjuds både lättare och lite tyngre läsning. Intressant och kul läsning som laddning inför ”Supervalåret 2014″ och borde vara obligatorisk för var och en som tänker kommentera, reflektera och vill sätta saker och ting i sitt historiska sammanhang.

Tycker Emma.

Peter Esaiasson

Svenska valkampanjer 1866-1988

 

About Emma Svensson

Leave a Reply

Your email address will not be published.