Tänka, snabbt och långsamt

Posted by | januari 11, 2013 | Ekonomi, Ledarskap, Psykologi, Samhälle | 2 Comments

Ibland stöter också den mest inbitne bokslukare på en bok som biter sig fast lite längre än vanligt. En bok som är tillräckligt relevant för att sätta avtryck i vardagen, tillräckligt komplex för att få hänga med ett tag på resan och tillräckligt ”inne” för att den hela tiden ska dyka upp i diskussionerna vid kaffemaskinen.

Daniel Kahnemans 470 sidors verk Tänka, snabbt och långsamt är en sådan bok.

För mig gjorde sig boken senast påmind på ett långt möte om den framtida nordiska elmarknaden (sic!) igår. När vi hade trasslat in oss tillräckligt mycket kunde jag inte låta bli att plocka upp Tänka, snabbt och långsamt ur väskan med orden: ”Jag tror den kan hjälpa oss att komma vidare”. Varpå kvinnan mittemot snabbt hivar fram sitt exemplar med kommentaren: ”Jag läser också den, och det är ju uppenbart att vi fallit offer för ett typiskt System 1-tänkande.” När strax det tredje exemplaret låg på bordet, ja då var det bara att uppsluppet konstatera att detta är en bok som i allra högsta grad ligger i tiden – och som i allra högsta grad kunde hjälpa oss att se våra egna tankevillor.

Daniel Kahneman har en mångfacetterad bakgrund; han började läsa psykologi och matematik vid Jerusalems Hebrew University, fortsatte med att testa befälskandidater för den israeliska krigsmakten och fick efter en lång forskarkarriär i gränslandet mellan psykologi, statistik och ekonomi för tio år sedan motta Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne.

I Tänka, snabbt och långsamt. sammanfattar han både processen som lett fram till forskningsresultaten, resultaten i sig och sist, men inte minst, vilka konsekvenser denna forskning får för oss i en rad olika konkreta beslutssituationer. På köpet får man en spännande resa in i beteendeekonomins, perceptionspsykologins, heuristikens, prospektteorins och den kognitiva snedvridningens värld.

Grovt förenklat kan man säga att hela boken kretsar kring tre motsatspar: Ekoner kontra Människor. Snabbt kontra långsamt tänkande (eller om man så vill System 1 kontra System 2 tänkande). Och konflikten mellan det ihågkommande och det upplevande självet (som bland annat styr hur vi värderar smärta och välbefinnande).

Ekoner, (även kända som The Economic Man eller Homo Economicus), är aktörerna som bland annat befolkar den Rationella aktörsmodellens och Chicagoskolans värld. Aktörer som agerar rationellt och själviskt, är logiskt konsekventa och vars övertygelser som är väl förankrade i verkligheten. Ekonor fattar rationella beslut som gynnar deras egna intressen.

Problemet är bara att så fungerar inte alltid verklighetens Människor. Något jag, som arbetet mycket med beslutsprocesser, riskvärdering, omvärldsanalys och framtidsstudier alltför ofta har kunnat följa från ”första parkett”. Och, om mina mörka sanningar nu absolut ska fram, också upplevt när jag själv ska analysera information och fatta beslut. Hade alla företagsledare varit Ekoner, skulle det fortfarande stått Motorola, Mitsubishi och Ericsson på våra mobiltelefoner. Inte Apple eller Samsung. Kahhneman skriver också om rätt deprimerande forskning kring investerare och konstaterar lakoniskt att ”för majoriteten av enskilda investerare skulle det ha varit bättre att ta en dusch och inte göra något alls, än att genomföra de idéer som dök upp i huvudet”.

Verkliga människor av kött och blod begår nämligen misstag i tankekedjans samtliga led. Och det oavsett om vi är experter eller inte. Vi vill – eller kan – inte ta till oss information som inte passar in i vår världsbild, vi tolkar informationen vi faktiskt tar in fel och vi fattar felaktiga beslut också när vi skaffat oss ett fullgott beslutsunderlag. Kort sagt, vi har påfallande ofta ”Otur när vi tänker”.

Samtidigt som vi ofta har ”Tur när vi tänker”, paradoxalt nog inte sällan i situationer där vi snabbt måste fatta beslut utan tillräcklig information. Det handlar om den där svårfångade intuitionen, där vi ”känner på oss” vad vi ska göra utan att kunna förklara hur vi kom fram till det. Människors tänkande är onekligen mycket mera komplext, mångfacetterat och spännande än Ekoners.

Tänka, snabbt och långsamt förklarar dessa fenomen med att vi har två helt olika tankesystem – ett snabbt och ett långsamt – som för det mesta har en synnerligen effektiv arbetsfördelning. En arbetsfördelning som minimerar den intellektuella ansträngningen och optimerar prestationen. Men där det också finns situationer där samspelet misslyckas – vilket oftast resulterar i att vi använder oss av System 1 när vi skulle fått betydligt bättre resultat med System 2.

System 1 är det snabba intuitiva tänkandet, som hela tiden är aktiverat. System 1 fungerar ofta bra när det ställs inför situationer som liknar dem vi tidigare upplevt (Intuition handlar enligt Kahneman just om igenkännande och blir träffsäkrare desto mer erfarenhet vi kan basera den på). System 1:s förutsägelser på kort sikt är för det mesta också precisa (men mycket sämre på lång sikt) och det reagerar snabbt, och ofta rätt rimligt, på utmaningar.

Problemet är bara att System 1 lider av olika sorters snedvridningar, systematiska fel som återkommer under vissa omständigheter. Snedvridningar är djupt integrerade i System 1, dessa intellektuella genvägar är både ansvariga för att System 1 emellanåt tänker rejält fel och att det – i bästa fall – kan kommer ”tillräckligt” rätt med minimal arbetsinsats och befintlig information.

Kahneman ger i boken kärnfulla exempel på en lång rad sådana snedvridningar och heuristiker, ett typiskt exempel är att när System 1 ställs inför en fråga som kräver mer information eller djupare analysförmåga än som finns, väljer System 1 istället att besvara en lättare fråga än den ursprungliga. En variant på samma tema är Halo-effekten, vi bedömer tex en persons kompetens efter personens ”utstrålning”. Och en tydlig svaghet hos system 1 är att det inte förstår sig på logik eller statistik.

Ett exempel på en skenbart enkel fråga System 1 har problem med är ”Hur många djur av var sort tog Moses med sig i Arken?” Vi testade den på mötet och faktum var att ingen lyckades komma med rätt svar. Nej, svaret är inte två och inte heller ett (förslag från en som misstänkte att något var lurt och räknade han- och hondjur som olika sorter), utan: Inga! För det var ju Noak och inte Moses som byggde arken, men i sin iver att snabbt besvara frågan, tycker inte System 1 att det finns något skäl att göra en noggrannare namnkoll. Det nöjer sig med att både arken och Moses hör hemma i gamla testamentet.

Det är här System 2 kommer in i bilden. Kahneman kallar det, med en träffsäker formulering, för den lättjefulle kontrollanten. En av dess huvuduppgifter är att tygla system 1:s impulser, dvs att kontrollera våra tankar och beteenden. När System 1 inte räcker till slår hjärnan över till en långsammare, mer begrundande och koncentrerad form av tänkande. System 2 tar hand om ansträngande intellektuella aktiviteter som kräver full uppmärksamhet, tex komplicerade beräkningar.

Problemet är bara att uppmärksamheten har ett pris. Uppmärksamheten belastar arbetsminnet hårt, samtidigt som vi har en begränsad ”uppmärksamhetsbudget” (bla rent kemiskt i form av druvsocker i hjärnan). Tröttar vi ut System 2, drabbas vi av ”ego-depletion”, och då tar System 1 åter över mer av tänkande. Kahneman tar som ett exempel en studie av höga israeliska jurister, som ska ta ställning till ansökningar om villkorlig frigivning. Andelen ansökningar de tillstyrker är systematiskt lägst precis innan lunch och högst alldeles efter. Vilket bara är ett av bokens många träffande exempel på hur vårt tänkande styrs av en mängd faktorer som vid första anblicken kan tyckas irrationella, men som ter sig helt logiska när man bättre förstår de båda tankesystemen, hur respektive system fungerar och hur de samspelar.

Personligen tycker jag att en av bokens största styrkor är just att den ger oss en modell och ett gemensamt språk som hjälper oss att tidigare identifiera och bättre förstå felaktiga bedömningar. Den innehåller en mängd konkreta exempel på ”tankevillor” – med hög ”igenkänningseffekt” – som är väl förankrade i forskningen. Dessutom avslutas varje kapitel med exempel på hur man kan resonera i olika situationer för att bli mer medveten om olika potentiella snedvridningar i tänkandet.

Självfallet finns några punkter i boken man kan ha synpunkter på. Jag kan tycka att den stundtals är lite mångordig, att avsnittet om Bayesisk statistik skulle kunna varit lite mer pedagogiskt och att översättaren ibland går lite väl långt i försöken att översätta engelska termer till svenska (fast jag är kanske yrkesskadad av några år som managementkonsult).

Men det är mindre skönhetsfläckar. Tänka, snabbt och långsamt är en lika tänkvärd som läsvärd bok. En bok som borde ha en given plats i varje sammanträdesrum, som ett hjälpmedel för att hålla igång ett samtal där vi ständigt vågar utmana vårt eget och gruppens sätt att fatta beslut på ett konstruktivt sätt. Och en bok som sina 0,8 kg till trots gärna får följa med i väskan och med fördel intas både snabbt och långsamt.

Rekommenderar Leif Jansson

Tänka, snabbt och långsamt
Daniel Kahneman
Förlag: Volante
ISBN: 9789186815721

About Leif Jansson

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.