The Dictator’s Handbook – Why Bad Behavior Is Almost Always Good Politics

Posted by | januari 16, 2013 | Samhälle | No Comments

Dictators HandbookFunderat på att flytta till en ö i Karibien, genomföra statskupp, börja röka feta cigarrer och utropa en republik med dig själv som evig ledare? Då kan du behöva en handbok.

Som tur var har en sådan nyligen kommit ut, skriven av forskarna Bruce Bueno de Mesquita och Alistair Smith: The Dictator’s Handbook – Why Bad Behavior Is Almost Always Good Politics.

När du planerar din statskupp är det i huvudsak fem punkter du ska tänka på:

1) Din närmaste krets ska bestå av så få personer som möjligt. Inte ens diktatorer bestämmer allting själva. För att utöva sin makt behöver du en grupp människor att stödja dig på. Detta är människor som kontrollerar militären, polisen, eller har stöd i viktiga grupper i samhället.

2) Se till att det finns en så stor grupp som möjligt av personer som kan ersätta de i den närmaste kretsen. De viktiga personerna närmast dig får inte bli för sturska, utan hela tiden förstå att de kan ersättas av andra. Därmed baseras deras makt på din makt.

3) Beskatta befolkningen så mycket möjligt. För att hålla makten behöver du pengar, som du kan köpa din närmaste krets lojalitet för. Det gäller dock att hitta rätt balans. För mycket skatt så slutar folk jobba och funderar på att de har det så dåligt att de lika gärna kan göra revolt.

4) Betala minimalt med pengar till innersta kretsen. Även här gäller det att hitta rätt balans. Betalar du för lite kommer de fundera på om någon annan kanske vore bättre på din post, betalar du för mycket vänjer sig de vid en för dyr livsstil och blir svårare och svårare att köpa längre fram.

5) Använd inte överblivna pengar på folket. Du behöver behålla så mycket pengar själv som möjligt. Det ger dig handlingsfrihet och står lättare emot en ekonomisk nedgång, vilket är farligt för en diktator. Vid ekonomisk kris kanske inte pengarna räcker för att köpa lojalitet och snart är det inte bara dina cigarrer som kommer knipsas av.

Låter detta förenklat och lite glättligt? Det är för att denna bok är populärversionen (och min text i sin tur populärversionen av den) av många års studier och flera andra böcker  om makt och egenintresse, som Bueno de Mesquita och Smith forskar om. Det gedigna underlaget märks tydligt även i denna bok, men vill man grotta ner sig ytterligare finns alltså sådana böcker att tillgå från samma författare.

Författarna menar att vi ofta är för naiva i vår tolkning av makt. Att makt handlar om egenintresse, både inom demokratier och diktaturer.

Med detta i bakhuvudet kan vi mer korrekt tolka och förutspå utveckling, vilket Bueno de Mesquita diskuterar i en tidigare bok: The Predictioneer’s Game

Samma mekanismer – att ta och behålla makten – är i kraft i båda styrelseskicken, men inom demokratin begränsas ledarna eftersom de baserar sin makt på så många människor. Det är egentligen så författarna delar upp demokrati och diktatur, hur stor eller liten grupp människor ledarna baseras sin makt på. Ju mindre grupp desto lättare att bete sig illa mot resten av befolkningen. De demokratiska ledarna skulle beta sig som diktatorerna, bara de kunde.

Naturligtvis blir den här typen av teorier och synsätt förenklat. Alla handlar inte enbart utifrån egenintresse, alla fattar inte hela tiden genomtänkta, rationella beslut. Samtidigt har författarna en verklig poäng i att vi är naiva i vår syn på diktaturer. Hur ofta hör vi inte någon som tycker att vi ska ha dialog med en diktator. Och prata om vadå? En diktator har ett intresse: att behålla sin makt. Allt som motverkar det är de inte intresserade av. Därmed har de inte ett behov av vara schyssta och göra bra saker för sitt folk, eller någon annans folk.

Trots, eller på grund av, sin krassa och brutala syn på människor med makt så är boken ett brandtal för demokrati. En bred demokrati med starka mänskliga rättigheter och framförallt en demokrati som många deltar i. Ju färre som röstar, ju färre som utser en ledare, desto lättare att köpa deras stöd, desto mer likt en diktator kan ledaren bete sig.

Så för oss som inte drömmer om att genomföra statskupp på en söderhavsö (förutom ibland när det är så förbannat kallt ute) så bör vi läsa och förstå The Dictator’s Handbook bättre än diktatorerna, och inse att samma mekanismer spelar roll även för kommunpampar.

Mathias Sundin, blivande envåldshärskare i Norrköping.

The Dictator’s Handbook – Why Bad Behavior Is Almost Always Good Politics

Bruce Bueno de Mesquita och Alistair Smith.

ISBN: 1610391845

About Mathias Sundin

Riksdagsledamot och oppositionsråd för Folkpartiet, från Norrköping. Ohälsosamt intresserad av amerikansk politik. Bloggare åt CNN och medverkande i SvD:s USA-panel under presidentvalet. Författare till en politisk thriller, Till varje pris, om en svensk-amerikansk senator.

Leave a Reply

Your email address will not be published.