The Image: A Guide to Pseudo-Events in America

Posted by | december 14, 2012 | Kommunikation, Samhälle | One Comment

”A fantasy world.”

Känn på orden. En fantasivärld. Det är inte Disney World. Det är inte världen som 5-åringens lek befinner sig i. Det handlar inte heller om de drömmar vi när, och ibland lyckas leva i. Orden tillhör medieforskarna Nimmo & Combs, och när de talar om ”a fantasy world” så talar de om den ”verklighet” som vi – du och jag – lever i.

”In this book I describe the world of our making; how we have used our wealth, our literacy, our technology, and our progress, to create the thicket of unreality which stands between us and the facts of life.”

Ett par decennier före Nimmo & Combs skrev Daniel Boorstin Image, en bok som jag gärna vill benämna ”klassiker”. Det var i denna Boorstin myntade ”pseudo-events”, ett begrepp som har kommit att bli rikligt citerat för den träffsäkerhet med vilken det pekar ut början på så många nyhetscykler: En händelse som skapas med syfte att rapporteras eller reproduceras, arrangerad på ett sätt som ska underlätta för mediernas rapportering eller reproducering av den. Dess framgång mäts genom dess rapportering. Frågan ”är den sann?” är mindre viktig är ”är den nyhetsvärdig?”

Känns det igen? Hur många organisationer – myndigheter, partier, företag och ideella organisationer – arbetar med pressmeddelanden, släpper rapporter, håller presskonferenser? Vad är det egentliga syftet? Att få publicitet, att få ut sitt budskap. Varför? För att påverka, men kanske alltför många gånger för att det är det en ska göra. Synas. Visa att man finns där på en hörna. Att göra det som alla andra tycks göra.

Boorstin skriver om medieringen av samhället, men också om hur hjälten, hen som faktiskt åstadkom något, har bytts ut mot kändisen som inte helt omöjligt är känd bara för att hen är känd. Han sätter ett frågetecken kring föreställningen om att våra semestrar är en aktivitet där vi upptäcker något nytt, eftersom vi i själva verket bara gör det som vi redan har läst om, sett program om, hört vänner berätta om. Han omvandlar våra ideal till bilder av ideal.

Världen är en värld av illusioner, understödda av extravaganta förväntningar. När vi läser tidningen på morgonen vill vi att det ska ha hänt något monumentalt nytt över natten. När vi lyssnar på radion på väg till jobbet förväntar vi oss att det har hänt något nytt sedan tidningen trycktes. På jobbet med datorn påslagen surfar vi in på nättidningar, på Facebook, på Twitter, med den ständiga förväntningen att något nytt ska ha ägt rum. Och hur besvikna blir vi inte varje gång vi upptäcker att inget av det vi definierar som ”nytt” har hänt, att ingen statusuppdatering har gjorts? Världen tycks stå still.

Förresten, nämnde jag att boken är skriven 1961? Som så ofta tenderar vi peka ut linjer i vår samtid som vi uppfattar som specifika och markant skilda från det som varit, men som, med en lyft blick, inte längre lyckas framstå som fullt så unika.

Om vi vill kan vi sätta Boorstins bok i ett större sammanhang. Vi kan tala om de processer som ligger bakom, om de processer som pågår. Vi kan tala i termer av urbanisering, politisering, marknadisering. Vi kan tala om ett samhället där det inte längre är möjligt att tala om antingen eller, utan om både och. Verkligheten och bilden av verkligheten. Det som är och föreställningen om det som är, eller kanske än hellre om hur det bör vara.

Än finns det mycket att skriva, men jag väljer att sätta stopp här och lämnar till er att läsa, tänka och tycka. Återkom sedan så kan vi tala om det som är verkligt och det som vi vill ska vara verkligt. Om förväntningarna och om det som aldrig blir som det ska vara, om hur det är att vara människa i förväntningarna och pseudo-verklighetens tidevarv.

The Image: A Guide to Pseudo-Events in America

Vintage Books

ISBN: 978-0-307-81916-1

About Emma Svensson

One Comment

  • Inger Rahm skriver:

    Känns svårt man känner att man faller i gropar hela tiden, men, eftersom jag jobbat med ekonomi så kan jag förmedla den s k sanningen som alltid var med vid offentliggörandet av ekonomiska rapporter: ”Det blir bättre här framme”! Alltså vi ser som företagsledare alltid framåt och tror på vår idé och vet därför att det kommer att komma bättre siffror längre fram!!! Att hitta ”ursäkten” är viktigt när man vill fortsätta en gärning som inte just hela tiden visar på positiva siffror utan då försöker man påverka omgivningen så att dom ska tro på mig. jTa t ex halvårsrapporterna från våra stora börsbolag. Det är viktigt att vara snabb ut med sifforna för att marknaden ska ta emot dem. Jag kan tänka mig att allt som ligger i pipe-line tas med om det är gynnsamt och tas inte med om det är ogynnsamt. Vi får alltså dom siffror som marknaden önskar sig!

Leave a Reply to Inger Rahm Cancel Reply

Your email address will not be published.