The transformation of political communication. Continuities and changes in media and politics

Posted by | april 29, 2013 | Kommunikation, Media, Samhälle | No Comments

the-transformation-of-political-communication-continuities-and-changes-in-media-and-politicsPolitiker och partier förändrar sig kontinuerligt för att anpassa sig till de krav som omgivningen kräver, både när det gäller samhället i stort, och nya kommunikationskanaler. Detta är något av grundargumentet hos Negrine, professor i politisk kommunikation.

Allt som oftast förs partiers minskade medlemsantal fram som förklaring till att deras kommunikation har förändrats – ”professionaliserats” – och till den ”permanenta kampanjen”, dvs. att aktiviteter riktade mot väljare inte begränsas till tre veckor innan själva valdagen.

Hos Negrine ses televisionens intåg i hemmen och (därmed) i kampanjerna som den stora vändpunkten. Jag tänker inte här gå närmare in på den berömda tv-debatt mellan två presidentkandidater som sägs ha spelat en avgörande roll i detta vals utgång (även om det finns de som menar att denna roll har övertolkats). Även om jag inte är helt benägen att hålla med Negrine fullt ut, så för han en väl underbyggd argumentation för sin tes.

Annat har jag lite svårare för. I böcker som denna skisseras ofta den parti-organisatoriska utvecklingen som en linjär väg från folkrörelsepartierna/masspartierna till catch-all/kartell/professionella partier. Denna utveckling brukar förklaras som en konsekvens av minskade medlemsantal och ökat antal ”swing-voters”, dvs. väljare som vi inte riktigt vet vad vi kan förvänta oss av i termer av vilket partinamn som står på lappen som åker ner i kuvertet i valbåset.

Om vi vänder blicken till de svenska partierna kan vi direkt konstatera att riktigt så simpelt som den vanliga historiebeskrivning påstår det vara, kanske det inte är. Majoriteten av våra partier har aldrig kunnat benämnas masspartier. På samma sätt bör vi också ta i beaktande av vilken anledning människor valde att betala medlemskap i ett eller annat parti. Tidigare erbjöd partierna aktiviteter och möjligheter som många människor inte skulle kunnat få tillgång till om inte partiboken legat i fickan. Sommarnöjen och danser är bara två exempel. Att min far hade partibok berodde i ungefär lika delar på att hans far, statarsonen, var aktiv i partiet, och på att det var det sätt som stod till buds om en ville komma in på lördagsdansen och därmed öka möjligheten att komma lite närmare bygdens tjejer än vad som annars skulle gå. Dessutom kan vi även sätta ett frågetecken bakom hur aktiva alla dessa medlemmar i ”masspartierna” var i de interna processer som ledde fram till exempelvis partiprogram.

När vi försöker skissera bakgrunden till hur dagens partier arbetar och kommunicerar kanske vi därför också ska söka alternativa förklaringar. Ett sådant alternativ är att också ta de genomgripande strukturella samhällsomvandlingar som tog sin sats i 1960- och 70-talen – globalisering, marknadisering, individualisering, radikalisering – i beaktande. Tidsligt är det också nu vi kan se en expansion av partiernas kommunikationsarbete och professionalisering. Vi ser kanske därför också en politik som inte på ett tillfredsställande sätt kan lösa de problem som samhället och medborgarna ställs inför. Uppbyggnad byts mot nedmontering, avregleringar. Även om många också anser att denna utveckling är rätt och bra, finns det tydliga indikatorer som gör att vi samtidigt kan tala i termer om ökad känsla av otrygghet. Denna, vill jag mena, handlar inte så mycket om vilken politik som förs inom gränserna för vårt land, utan snarare på att villkoren för politik kraftigt har förändrats.

Oavsett vilka processer vi ser och väljer att lägga vikt vid, så har både partierna och de enskilda politikerna påverkats. Tider av intensivare kommunikationsinsatser – kampanjer – kännetecknas av nationell samordning, men med lokala aktiviteter. I vardagen är medierna mer eller mindre ständigt närvarande. Det är inte bara kommunikationen i någon abstrakt mening som har blivit mer strategisk, det är trots allt politikerna som kommunicerar. Dessa är medietränade, kampanjtränade, budskapstränade. Är det bra eller dåligt sätt ur ett demokratiperspektiv? Jag tror inte att det är riktigt så lätt. Jag tror att det beror på omständigheter, kontext, parti och politiker. Jag tycker också att Negrine ger en del ledtrådar för att kunna bilda sin egen uppfattning om detta och mer.

Söker du en bra introduktion till att förstå partier och politikers kommunikation? Börja med Negrine. Fortsätt med något som problematiserar bilden än mer. Jag återkommer med förslag.

Emma

The transformation of political communication

Ralph Negrine

Palgrave Macmillian

ISBN: 978-0-230-00031-5

About Emma Svensson

Leave a Reply

Your email address will not be published.